Det är svårt och jag är plötsligt 18 år igen...

Jag går runt med en olustig känsla inom mig. Har jag tagit mig vatten över huvud? Mina studier går bra. Jag läser oerhörda mängder, sammanfattar och funderar. Jag bokar vägledningsmöten och arbetsintervjuer, skriver rapporter och analyser. Allt går nog som det ska. Men det är jättesvårt. Jättejättejättesvårt. Och det här får mig ju att låta som världens mest privilegierade människa men jag måste ändå säga det: i studiesammanhang har jag aldrig haft det svårt. Aldrig.
 
 
På högstadiet hade jag som minst 16% frånvaro en termin. Som mest hade jag 46%. I gymnasiet hade jag genomgående 23% frånvaro varje termin, utom första terminen i trean. Trots det gick jag ut med näst högst betyg i klassen i nian. Och högst i klassen på gymnasiet.
 
Min syster skrev om mig på vår gemensamma blogg: ”Julia är rätt tråkig just nu. Detta på grund av att hon pluggar HEEEEEEELA tiden. Men jag ska inte klandra henne, hon är just nu inne på slutspurten på sin gymnasietid. För snart tar Julia STUDENTEN. Tiden går fort. Efter studenten har hon tänkt sig att bli lärare. Hon har alltså redan sökt in på lärarutbildningen och allt. En ambitiös flicka det här”.
 
Det är inte mycket som har förändrats alltså. Förutom att jag har mer hull och mindre hår och har bytt partner är det verkligen, när jag läser i den där bloggen vi skrev i under en månad för tio år sedan, som att läsa om mig själv i realtid. ”Julia sover redan”, ”Julia har inga byxor på sig”, ”Julia har en morgonrock över sina kläder när hon fryser”, ”Julia är jättebakis men hon får skylla sig själv” och ”Julia är på IKEA och shoppar satan - hon kommer hem om tre dagar”. Konstigt. Allt är konstigt.
 
Allt är dessutom svårt. Stressigt har man ju haft det, som bekant. Och mycket har det varit. Men särskilt svårt har det aldrig varit. Fram till nu. Nu är det jättesvårt och jag är rädd att jag inte ska klara det.
 
 
Fast jag tror på mig själv! På måndag har jag tenta...
|
#1 - Sara:

Tycker du är sjukt modig som börjar plugga en, vad det verkar, tuff utbildning trots att du redan är utbildad till nåt. Jag har oxå alltid haft det ganska lätt i skolan, förutom fysik b-kursen I gymnasiet som bröt ner mig totalt... Efter gymnasiet ville jag plugga så lite som möjligt men ändå vara garanterad jobb, så 2 år KY blev det. Och jag ber till gudarna att jag slipper plugga ever again! Du klarar det här, det är jag säker på. 😊

Svar: tack! <3
Lorissa Lovebomb

#2 - Hanna Karlsson:

Jag kände mig så förvirrad när jag startade min Pilatesresa i höstas. Plugga på engelska, muskler och övningar och så vidare kändes bara extremt jobbigt. Som ett högt berg att bestiga. Men idag gjorde jag examinationen och den tid jag lagt ner på utbildningen gav resultat. Jag blev godkänd. Poängen med den här långa utläggningen är att skriva att även om det känns svårt nu så kommer det att bli bra. Lycka till på tentan!

#3 - Emma:

Du är GRYM!
sv; TAck <3

#4 - NICOLE:

Förstår att det är svårt.. men du är säkerligen på rätt spår, så duktig som kämpar på :)

#5 - Carro:

Du kommer fixa det, go girl!!

#6 - Linda:

Julia du fixar det där, hur bra som helst tror jag. Håller tummarna! Heja dig!
Svar: Åh nästa gång jag går in där skall jag lukta på den! Nä misstänkte nästan det, sjukt vackert!

#7 - Jessica Högberg:

Klart du ska tro på dej själv! Omtenta är inte en katastrof, jag har testat;)

#8 - Annie:

Hoppas det kommer gå bra!
Vad pluggar Du till? :)

Ha en fin helg<3

#9 - GoForFit:

Jag tror du kommer klara det galant :* Klart man får prestationsångest när man känner att det faktiskt är svårt, men stressa inte upp dig!

#10 - ego:

Stort lycka till!!!

Svar: Tack!
Lorissa Lovebomb

#11 - Miss Baby Peaches:

Jag tycker du är grym som följer din dröm! Jag tror på dig, du fixar det här! HEJA DIG! Det blir ups och det blir downs men du fixar det här!

#12 - Jinx:

Heja heja! Detta klarar du galant! :D

#13 - Fröken:

Vad är det du pluggar nu? Stort lycka till med studierna hursomhelst! :-)

Kommentera här