Är du introvert?

Är du introvert? Det känns nästan lite modernt att vara introvert (inte för de som faktiskt är det förstås) och alla som älskar sin egentid, hellre är med sig själv eller någon enstaka vän än att ha ett gäng kompisar och som tycker att det är jobbigt att gå på fest slänger sig ofta med ordet ”introvert”. Och enligt alla test jag någonsin gjort så skulle jag också kunna basunera ut det: jag är introvert!
 
Det är skrattretande.
 
Alla som känner mig skulle kanske artigt låta bli att säga emot, men ser man mig in action skulle ingen yppa ordet introvert om mig. Min personlighet är extrovert, närmast tvångsmässigt extrovert. Jag pratar och flirtar och sprudlar och äger rummet. Sedan kan jag gå in i ett helt annat rum och äga det också. Det behöver förresten inte ens vara ett rum: i veckan har jag redan hunnit prata i 20 minuter med en stackars kassörska, flirtat framgångsrikt med en snubbe i biljettluckan vid Bräntis och sjungit Bella Notte rätt högt för mig själv på gatan, varpå en lättsam konversation om frikadeller i tomatsås ägde rum med en gammal skrynklig gumma från Italien. Jag tror fan att jag råkade flirta lite med henne också, när jag ändå var igång liksom... 
 
Tyvärr hjälper det inte att vara extrovert när man faktiskt älskar sin egentid, hellre är med sig själv eller någon enstaka vän än att ha ett gäng kompisar och som tycker att det är jobbigt att gå på fest. För allt det där stämmer också på mig. Jag kan räkna mina kompisar på ena handen. Jag behöver inte ens en hel hand för den uppgiften om jag ska vara ärlig.
 
Men jag skulle vilja ha. 
 
Jag skulle vilja ha någon att gå på pub med. Jag skulle vilja ha några att promenera långa sommarnätter med. Jag saknar någon som jag kan klättra i träd med eller spela in filmer med eller spela spel med. Jag skulle vilja ha någon att åka utförsåkning med. Jag skulle vilja ha ett helt tjog med tjattrande, modiga och fantastiska kompisar som kan släpa med mig ut på hyss.
 
Det är tur att jag har Erik.
Och att han har kompisar som jag får låna ibland.
Men vem ska följa med och åka snowboard med mig!?
 
|
#1 - Netti Starby:

Vad härligt att du gillar att vara social och att ta för dig. Jag är mer tillbakadragen men tar mer plats om jag känner mig bekväm. Skulle önska att jag kunde vara mindre introvert men det har mycket med min återhämtning att göra. Bra skrivet! :-D Kramis

#2 - Kim:

Jag älskar min egen tid, med en påse godis, en bok eller sitta och pyssla. Men kraften hämtar jag genom att vara med människor, vara igång, träna, träffa folk, prata med många samtidigt.

Saknar också att ha nära vänner. Mina vänner är nära i själen men bor i andr delar av Sverige. Så det blir sällan promenader, spela spel eller bara hänga när man träffas nån gång om året.

Svar: Åh vad besvärligt! Min ena vän bor i samma stad, men hon har två barn och är nykär och har ett nytt jobb så jag har inte träffat henne sedan länge, det blir liksom inte!?!? Och min andra bor i Barcelona. Haha. Det var det.
Lorissa Lovebomb

#3 - NICOLE:

Jag håller verkligen med dig om att det går som en trend att vara lite inåt, ja men introvert. Jag skulle nog inte säga att jag är det. Ensamvarg ja kanske, trivs i mitt eget sällskap men alltså jag är uppväxt i en storfamilj och trivs bäst med ljud och rörelse..

#4 - Celine:

Haha känner igen mig i detta inlägg sååå mycket!

#5 - ullie:

såå fina ni e
har många vänner men bara få som är nära kompisar

#6 - Cecilia:

Älskar att umgås med vänner, men gillar även egentid!:D<3

#7 - Jessica Högberg:

Jag tror att blandningen är fantastisk. Många bekanta har jag men vänner... dom kan jag räkna lätt... men dom är bra;)

#8 - My:

Känner igen mig i det där. Måste få vara själv ibland och bara gå in i min lilla bubbla och sedan köra järnet igen!!

#9 - Matilda Berlin:

Förstår dig helt! Visserligen är jag inte extrovärt, utan är istället blyg. Men jag vill också ha närmre vänner. Är precis som du, väldigt glad att jag har Richard att kunna (och VILJA) hitta på grejer med =) Kram <3

#10 - elin:

Härliga bilder<3

#11 - Julia Persson:

Gullig bild på du och Erik<3

#12 - birgitmaria:

Om jag bodde närmare och om jag kunde åka snowboard hade jag åkt med dig :-)

#13 - Natalia :

Tycker sånt där e så svårt, vet inte om jag är introvert eller extrovert. I vissa sammanhang är jag väldigt extrovert och i andra sammanhang är jag väldigt introvert. Det är så konstigt haha

#14 - Anita:

Mysiga bilder :D

#15 - Denise:

Precis såna kompisar saknar jag också..

#16 - GoForFit:

Känner igen mig! Älskar också min egentid, men hade gärna fyllt upp min umgeskrets med många fler än idag! Visst känns det som det ÄR lite svårare att skaffa nya kompisar i vuxen ålder? Man har liksom inte TIDEN till att umgås med så många olika människor hela tiden, så många bekantskaper rinner ut i sanden. SÅÅÅ himla tråkigt ju?!

#17 - Bea:

Jag är en äkta introvert person som blir dränerad på energi av att umgås med folk snarare än att få energi. Men jag beundrar verkligen extroverta personer som gillar att stå i centrum, och jobbar på att bli mer som dem :)

Svar: Många aspekter i samhället kräver ju umgänge, så förstår att det känns som att du vill jobba på det, fast det känns mycket mer spännande att vara introvert. Som att ni sitter på en hemlighet som inte jag kan, för att jag bara skulle gasta ut den i ett infall av att vilja ha något att prata om XD
Lorissa Lovebomb

#18 - Felicia:

Jag har alltid haft jättesvårt att placera mig då jag älskar människor och att umgås med folk mer än något annat samtidigt som jag klarar mig väldigt bra själv. Älskar att få ha ensamtid, att läsa och titta på serier är de bland de bästa jag vet. Har inte jättemycket vänner heller men de jag har är ju mina bästa kompisar liksom samtidigt som jag tycker att de är kul att gå på fest :)

#19 - Miss Baby Peaches:

Jag älskar också min egentid! Dock blir jag tokig om jag är ensam i mer än en dag. Är jag uttråkad går det ännu snabbare.

Jag tycker i alla fall att du låter som en jättehärlig prick!

Kommentera här