Meningen med livet

Jenny Strömstedt från Nyhetsmorgon berättade något som jag tolkar som lika mått hoppfullt som hopplöst. Hon har en vän som gjorde sitt allra yttersta för att finna meningen av livet. Vi snackar full on "Eat, Pray, Love" alltså: reste håll och kanter, gjorde allt man "borde" och experimenterade med saker man inte borde - allt. Så småningom kom hen hem och efter ett tag hemmavid var meningen likt förbannat att äta glass och se på NHL.
 
Jag är 28 år, barnfri, fattig och lite hemmakär. Jag kan inte göra en sådan resa som Jennys vän gjorde. Jag förstår nu att det kanske inte behövs, om meningen med livet ändå är godsaker och hockey. Varför inte sörpla folköl, äta curryris och läsa bloggar medan tid är?
 
 
Om man söker meningen med livet så finns alltid risken att man missar livet. Nuet. Jag vill inte missa mer. Hela 2017 missade jag, men nu är jag tillbaka och jag ska inte missa en enda sekund. Inte ens de vardagliga sekunderna då inget avvikande ens kan hända.




Brunch @Elite Hotel med min familj

Det har varit en sagolik lördagsinledning idag. Jag promenerade strandpromeaden ner till stan för att handla lite och gå på brunch på Elite Hotel med min familj. Jag hade aldrig varit där förr, men gissade efter en snabb googling att jag inte skulle bli besviken.
 
 
Framme vit hotellet mötte min storasyster upp mig och Erik och inne väntade mamma, pappa och farmor. Vi bokade bordet till 13:15 och jag hade ätit sparsam yoghurtfrukost (i mina mått mätt) tidigt på morgonen för att kunna sluka vad som serverades. Och boy, var det ett smart drag!
 
 
Brunchen gick till så att man började med att beställa dryck (en flarra prosecco och apelsinjuice - kaffe och vatten ingick i buffén) och sedan hämtade man tallrik #1 från den kalla buffén. Jag tog mycket sallader, västerbottenspaj och tunnbröd medan Erik tog mycket chark och fisk. Alla valde olika och med det stora utbudet är det inte så konstigt. Sedan gick man på den varma menyn på tallrik #2 och då blev det flankstek, friterad risotto, wallenbergare, eggs benedict och ugnsbakade tomathalvor. Ni förstår givetvis att man inte kunde smaka på allt... inte ens nämna allt. Tallrik #3 var efterrättsbuffé. Det är helt galet vad vi åt och drack! Här var favoriten en brownie med vit choklad och en rödvinbärspaj med vaniljsås.
 
Ni anar inte hur gött jag haft det i eftermiddag, både vad gäller smaklökar och umgänge. Men som jag kunde rulla fram är jag tacksam att erbjudas skjuts hem, lite dagslullig som jag blev. Hur har er lördag varit?




Vi spolar tillbaka bandet och kikar på lördagkvällen!

Igår blev det en lördag av lättja. Strålande sol innebär lite balkonghäng förstås, med kall cola och hörlurar. I mina hörlurar för närvarande spelas en playlist som jag har döpt till "Arg och stark som fan". Den är under uppbyggnad och håller endast ett tjugotal låtar. Det gör inget. Ibland räcker det med ett 20-tal för att hinna bli arg och stark som fan.
 
Erik fick välja mat och han valde Chaplin. Chaplin är ett ställe som alltid sett likadant ut och som är kända för kontaminerad köttfärs, stans godaste ris och kebabsås samt jordens största portioner
 
 
När jag säger kontaminerad köttfärs menar jag faktiskt på fulla allvar. Deras användande av microvågsugn är inte heller så förtroendeingivande. Man får med andra ord köpa Dimor och hålla tummarna för att man inte ska bajsa okontrollerat de nio nästkommande dagarna.
 
 
Varför ens gå dit då? Ja, det kan man sannerligen fråga sig. Jag har inget bra svar faktiskt. Den här gången var det för att Erik skulle ha mat därifrån och jag orkar inte laga åt endast en person. Är det ett skäl? 
 
 
Kvällen tillbragtes inrullad i ett dubbeltäcke på vardagsrumsgolvet tittandes på Shaun of the dead till runt 22:30 då Erik somnade i soffan. Utan medicin. 
 
Och så var sagan slut.