Sista dagars lycksalighet

Jag har inte skrivit så mycket, men jag har inte så dåligt samvete eftersom det är sommar och otroligt få läsare i jämförelse. Man får väl se det som att jag "laddar upp inför hösten" då det antingen blir världens uppsving i bloggen eller att jag stänger ner den. Det har jag inte riktigt bestämt än.
 
Men innan jag antingen stänger eller fortsätter med bloggandet ska vi kika på vad jag gjorde i stugan på min sista dag av "semester". 

 
Först och främst går jag aldrig in när jag är i stugan. Inne är inget alternativ. Så på gräsmatta, sandstrand eller altan har den här röven suttit.
 
 
Målli är en liten Jack Russell, gammal och blind och lika lat som jag: hon tvärlägger sig ner så snart vi kopplar henne och om man inte går hela "flocken" vill hon helst stanna med den eller de som är på gården. Promenadvägran till akut kissnödighet, typ.
 
 
Middag: baconlindade kycklingspett, melonsallad och hasselbackshalvor. 
 
 
På kvällen kom stugharen fram. Mamma kallar den för stugans Skrymt. Den sitter och vaktar på att grannarna ska somna så att den kan ha kalas på deras salladsodling. Vår har den ännu inte hittat.
 
Nu ska jag ta och knalla till jobbet. Idag är min sista jobbdag innan det blir en tredagarshelg och sedan är det slut med helg tills skola, lärarjobb, SYV-jobb och hösttermin inleds. Det gör inget, jisses så kul jag har hela dagarna ändå!




Jag struntar i det där, jag vill vara som jag är!

Var ska du gå min kära lilla, var ska du gå Jenny Jansson? 
 
Jag ska ut på stan och shoppa hela dan, fadderi-faddera-faderalla-lalla-lalla!




Allt var grönt, utom Lasse!

En morgon när han vaknade var hela världen grön. Allt var grönt, utom Lasse. Och med lätt parafraserande kommer den här raden från en av mina absoluta favoritböcker från barndomen: Det underbara trädet av Ulf Löfgren, vilken också skrev flera andra barnafavoriter. Lite så kändes det när jag vaknade i sommarstugan.
 
 
Allt är bättre när hela världen är grön. Frukosten smakar godare, havet låter mer välkomnande, människorna är vackrare och jag är lyckligare. 
 
 
Och en morgon när han vaknade var hela världen blå. Allt var blått, utom Lasse. Här låg jag med blicken i skyn och tittade på lekande kråkfåglar och solade blekmagen. I boken tror jag att Lasse aldrig vaknar till en blå dag... hela världen är vit och jag tror till och med att hela världen var röd eller gul en dag. Blå är jag osäker på.
 
 
Är det inte märkligt hur trött man kan bli av att göra ingenting; av att bara ligga på stranden och dricka fruktsoda och lyssna på kustljud? Jag slumrade till gång på gång!
 
 
Målli och Erik tog det lugnt i ett annat hörn av allt det gröna. Jag förstår att jag och mina göromål i stugan inte är sådär superspännande att läsa om, men jag vill se till att bilderna kommer upp. När det är midvintermörker om några månader vill jag verkligen minnas midnattssolen. I sommar ska jag se till att utsätta mig för ljuset så mycket som går!