Det är något sannerligen magiskt med Ingenting

Det är något mycket magiskt med att lyssna på poesi. Att höra orden läsas av människor som vet hur de ska ljuda är som en bris för själen. Nå, somligas själar.
 
Därför vill jag idag råda er, eller somliga av er, att se En film om ingenting. Det är märkligt... egendomligt hur man kan sitta i en timme och titta på film och foto som inte handlar om just något särskilt och bara lyssna på Iggy Pops raspiga röst som berättar om just Inget, på vers.
 
 
Trots att jag inte är helt säker på om det jag sett är en barnberättelse, en politisk skildring eller bara lyckligt olyckligt rimmande satt jag efter blott fem minuter in som fastnaglad. Tills jag grät. Skrattade ibland, och grät.
 
Mitt tips till er idag: se En film om ingenting och fascineras av hur små medel kan göra stora intryck.




Give me my ordinary name...

 
Jag orkar inte skriva ordentligt, eller fota ordentligt, förrän PMS är slut. Vissa har tydligen bara PMS dagarna innan mens. Men tjoho, jag är inne på dag 13. Vilket borde betyda att jag snart blir mig själv igen? Till dess: musiktips från mig i mitt tillstånd




10 karaktärer jag hatar från TV-serier (som inte är onda)

Åh, vad det är skönt att hata låtsaspersoner. Det är som att läsa bloggar skrivna av folk man stör sig på eller se på skräckfilm. Ja, ett slags självkadebeteende kan man väl säga... här har vi mina hatkaraktärer som jag bara aaaaavskyr och får riktiga raseriutbrott på ibland.
 
1. Serena van der woodsen.
Hon är en manipulativ och bekräftelsesökande donna och när hon nekas det hon vill så är all bets off, eller så blir hon så väldigt väldigt sårad, det lilla offret.
 
 
2. Dan Humphrey.
Högfärdigare får man ju söka efter. Han säger till och med en gång "I am the most understanding person in the world". Alltså... storhetsvansinne much? 
 
 
3. Ross Geller.
En osäker, dryg och krävande person som jag inte förstår hur någon kan falla för (ibland flera gånger). 
 
 
4. Aleksandr Petrovski.
Han typ väljer ut Carrie och ska ha henne - han hånglar med henne på offentliga platser och talar för henne ibland. Det är tur för honom att han valde ut just Carrie, de övriga i serien är för intelligenta för att falla för ett sådant creep. Det hade aldrig gått.
 
 
5. John Winchester.
 Halva sanningar och översittarfasoner i mängder. Vidrig. Att han bara vågar sätta sina egna barn i fara när Mary, mamman, tillbringat hela deras liv med att skydda dem och hålla dem borta från jägarlivet.
 
 
6. Tom Scavo.
 En barnslig och egoistisk ursäkt till man, som alltid har den lilla "hurt bunny-looken" när en stark karaktär, som Lynette, sätter honom på pottan och säger ifrån.
 
 
7. Jess Day.
 Alltid rapp, alltid sjungande och med en smula allvar, men jag står inte ut!
 
 
8. Lorelai Gilmore. 
 Hennes citat säger allt. Hon är ju fri och barnslig och "rolig", men det är helt enkelt inte roligt. Hon beter sig förfärligt världsfrånvänt och förväntar sig att det ska vara okej. 
 
 
9. Rory Gilmore.
 Sättet hon pratar på är egentligen värst, men också hur "helig" hon är och förmer. 
 
 
10. Prue Halliwell. 
Också en typisk översittarstorasyster och jag tycker inte om henne alls. Skådisen var tydligen också en jävla subba under inspelningarna och det var därför hon fick sparken. 
 
Det här var vansinnigt skönt! Släpp hatet fritt på folk som inte kan ta skada av det. Passa på liksom!