Meningen med livet

Jenny Strömstedt från Nyhetsmorgon berättade något som jag tolkar som lika mått hoppfullt som hopplöst. Hon har en vän som gjorde sitt allra yttersta för att finna meningen av livet. Vi snackar full on "Eat, Pray, Love" alltså: reste håll och kanter, gjorde allt man "borde" och experimenterade med saker man inte borde - allt. Så småningom kom hen hem och efter ett tag hemmavid var meningen likt förbannat att äta glass och se på NHL.
 
Jag är 28 år, barnfri, fattig och lite hemmakär. Jag kan inte göra en sådan resa som Jennys vän gjorde. Jag förstår nu att det kanske inte behövs, om meningen med livet ändå är godsaker och hockey. Varför inte sörpla folköl, äta curryris och läsa bloggar medan tid är?
 
 
Om man söker meningen med livet så finns alltid risken att man missar livet. Nuet. Jag vill inte missa mer. Hela 2017 missade jag, men nu är jag tillbaka och jag ska inte missa en enda sekund. Inte ens de vardagliga sekunderna då inget avvikande ens kan hända.




Måndag som brukar vara min dag!

Jag hade en vakande natt. Först somnade jag tidigt, vid 21:30. Sedan vaknade jag strax innan tolv och blev klarvaken. Hjärtats slag eskalerade, munnen var ökentorr och öronen lyssnade ivrigt efter varje "konstigt ljud". Jag försökte läsa bok, men det påminde mig om skolan och jag piggnade till ännu mer. Inatt har jag därför legat i soffan och tittat på F.R.I.E.N.D.S. Larmet skulle ringa 05:30.
 
När klockan slog var jag redan på benen.
 
Efter att ha lämnat ett stycke karl på flygplatsen åkte jag raka vägen till gymmet där jag sträckte nacken och bråkade med en inflammerad axel. Kanske ska man inte träna efter en natt i soffan med Herr Ågren. Jag känner mig lite som ett vrak. Jag är ett vrak.
 
 
Det är så mycket jag funderar över, vad gäller framtiden och livet och lusten. Jag får inte tänka på det idag, men självklart är det sådana dagar jag tänker på det allra mest. 




Studier, penislama, hjortronyoghurt och Avicii... vilken samling.

God morgon gullisar!
 
Jag har inte varit inne på bloggen på ett par dagar då jag inte haft det sådär alldeles enkelt och då är det extra kul att få läsa små hälsningar från flera av er. Vi har haft campus-vecka med studierna, vilket innbär seminarium och examinationer och ständig granskning. Jullan under lupp. Mycket mer än att studera, laga mat, äta mat och sova har knappt hunnits med.
 
 
Därför är det fint att få chans till en riktigt lugn morgon med solljus, hjortronyoghurt, värme, fågelkvitter - blandat med skrikande svanar och skränande måsar som kanske tar udden av det hela. Många talar om "svansång", men jag tycker att det låter lite som den där penislaman som jag skrattade mig hes åt när jag var ung. 
 
Nu ska jag fortsätta min lugna morgon genom att se på Nyhetsmorgon som ägnar stora delar åt att hylla, minnas och sörja Avicii. Det är verkligen en sådan tragedi att han är död. Hur lite jag som lyssnare och konsument egentligen har med hans privatliv att göra så känns det verkligen. Inuti.